Hur denna revy blev till!
Ingen revy knåpas ihop på en kafferast. Tvärtom. Revyskapande tar tid. Årets händelser ska belysas och folk som utmärkt sig ska gisslas. Publiken måste få skratta och kanske till och med gråta en skvätt. För att verkligen få till det for manusgruppen bort en vecka.
Vi valde en sista-minuten till Costa del Sol för 1295 spänn i slutet av november. Så sent på året lämnar Spanien ingen solgaranti, så det hade varit säkrare att välja Kanarieöarna. Men betydligt dyrare också, så vi tog ekonomiskt ansvar, tyckte vi. För säkerhets skull tog vi semester med fullt avdrag och betalade alla kostnader själva också. Vad gör man inte för konsten?
I Malaga väntade hyrbilen som tog oss de fem milen till Nerja, där vi lånat ett hus. Solen sken och det var varmt, men molnen skiftade i både svart och lila. Det var bara att hoppas på en klarare himmel nästa dag. Vi kom fram, packade upp och gjorde oss hemmastadda.
- Det har varit väldigt kallt en tid, sa revykollega Åke Strömmer som bor i Peter Flacks hus i Marbella över vintern. Ska sanningen fram, så har det varit ett riktigt skitväder, regnigt och kallt.
Dragigt och kallt
Ett fönster var förankrat på glänt för ventilationens skull och alla ventiler stod öppna. Ingen tänkte på, att de kanske borde stängas. Termiter hade dessutom ätit ett stort hål i bakdörren, så när kvällen kom med rå och kylig luft, svepte vindarna rakt genom huset. Att det stått tomt i flera månader och var utkylt gjorde inte saken bättre.
Vi hittade tre el-element och placerade dem på strategiska platser och knäppte på. Strömmen bröts omedelbart. Det blev kolsvart. Roger ryckte ut så gammal järn- och elhandlare han är. Vi fick nöja oss med att ha två element på. Något senare skulle vi laga mat på spisen, satte på kaffebryggaren och slog på mikrovågsugnen. Strömmen bröts och Roger ryckte ut på nytt. Vi virade in oss i filtar och täcken och slog oss ner framför TV:n. Det var dags att skärskåda de 15 videofilmer vi haft med i bagaget. Det var dags för årets stora jakt på roliga revynummer. "Skriver de inte revynumren själva", undrar ni. Jodå. Så mycket som möjligt. Men vi köper också. Allt för bästa möjliga revy.
När morgonen kom var himlen blå. Medelhavet låg blankt som en spegel. Med solen kom värmen och vi intog vår frukost på altanen. I takt med att temperaturen steg, åkte jackor och raggsockor av. Den kalla natten var ett minne blott.
Fantastiska Nerja
Nerja är en genuin spansk stad. Hit kom inga svenska charterturister förrän förra året. Som många andra platser längs kusten har Nerja en svensk koloni. Karin från Borlänge var till och med borgmästare här i början av 90-talet. Hon var gift med Ayo då - mannen som varje dag tänder sin eld på stranden och lagar paella i jättelika fat. Det var förresten han som hittade droppstensgrottorna som tog Nerja in i Guinness Rekordbok.
Nerjas hjärta är Europabalkongen, en pir mitt i stan som skjuter ut i havet och är en given samlingsplats för folk på kvällspromenad. Några kilometer inåt landet klättrar bergsstaden Frigiliana längs klippväggarna. Där är det gympaskor som gäller. Många gator är helt enkelt trappor. Här finns ett litet pensionat, några restauranger och pubar med öl, vin och tapas. Här finns butiker med keramik och souvenirer likaväl som att krumma gummor säljer hemgjord honung och Frigilianavin. Under Frigiliana breder det vita Nerja ut sig vid Playa Burriana, den långa sandstranden med vacker promenad och vajande palmer. Här finns flera restauranger direkt på stranden för den som vill avnjuta flamenco och knattrande kastanjetter med fötterna i sanden. Vinet flödar till paella, gambas pir pir och allt annat som hör hemma på den spanska menyn.
Rimstuga på stranden
Vi åt lunch i Frigiliana förstås. Det hör till. Sedan hägrade stranden som var tämligen folktom. Vi hyrde några solstolar och drog igång våra bandspelare i jakten på låtar att skriva revytexter på. Det var Jennifer Lopez och Ricky Martin likaväl som En roddbåt till Kina och Gamle Svarten. Den sistnämnda fick vårt nya kommunalråd. Det är lika många stavelser i Gamle Svarten som i Adlivankin nämligen.
Den gossen är sannerligen ett bekymmer. Vi har inte hittat ett vettigt rimord på karln. Då gäller det att ha fantasi. Adlivankin - ut och vankin - glad som fankin - kvick som tankin... Eller Sten-Åke - va du e tråke - sluta bråke - inte så pjåke - haru nån ståke… Det kan bli hur tokigt som helst. En poäng är att frun heter Birgitta. Vi i revyn kallar henne Gittan II (efter Gittan I, vårt gamla kommunalråd). Fast för Sten-Åke är Gittan II förstås Gittan I… Eller hur var det nu?
Stolsuthyraren skakade i alla fall bekymrat på huvudet och försåg oss med vindskydd. Säkert undrade han vad vi höll på med. "Vilka tokiga svenskar som sitter halvnakna på stranden mitt i vintern och gapskrattar", tänkte han nog. Det blev i alla fall rätt behagligt i solen, där vi låg 2-3 timmar om dagen. Somliga av oss fick till och med lite färg. Att bada var inte att tänka på.
Sprängfyllda väskor
När kvällen kom virade vi åter in oss i filtarna framför TV:n. Vi frös, så vi skakade, tills någon kom på att vi kunde inventera förrådet. Där fanns ved, så vi tände en härligt sprakande brasa i öppna spisen.
"Vi borde ta en bild på det här", sa scenchefen Marika. "Här sitter vi som några andra fjärilspuppor runt en spansk brasa och ser fåniga ut." Vi tog ingen bild. Vi glömde helt enkelt bort det. All energi gick åt till att spåna revynummer och fundera på, hur vi skulle hålla värmen. Till sist kände vi oss tvungna att tända fotogenkaminen som stod där. Vips blev det varmt i hela huset, så vi utnämnde Roger till förste kaminskötare. Sedan frös vi inte mer.
- Ingen kommer att tro oss, sa scenchefen Marika, när vi några dagar senare checkade in vårt tämligen välfyllda bagage på flygplatsen i Malaga. För naturligtvis hade vi handlat en hel del.
- Tänk när det är premiär och publiken sitter där vid dukat bord, sa Marika. Vem kan ana då, att vi var i Spanien och frös häcken av oss för att få ihop revyn!
Roger åkte fast i tullen. Hans handbagage vändes ut och in i jakten på terroristvapen. Alla lever vi i skuggan av den 11 september. Tullaren hittade några centimeterstora stenar från stranden i bottnen på Rogers väska. De beslagtogs med bestämdhet men vi fick gå. Vi gjorde oss av med våra pesetas på flygplatsen. Efter årsskiftet gäller som bekant bara euro.
- Det är skitväder igen, skrev Åke Strömmer i ett mail några dagar senare. Det regnar och är kallt.
Vi hade i alla fall tur med vädret!