Tillbaks till huvudsidan

Tillbaks till M/S Preja

        Teknik, backstage och salong      

Ljud
Krister Uddén

Ljus
Martin Jost och Richard Kustus

Dekor
Kaj Karlsson, Ida Karlsson, Ulrika Eriksson, Barbro Åström,
Gördis och Sivert Gustafsson

Backstage och salong
Marika Karlsson, Maria Baeckström, Evelina Stoor
Lisa Karlsson och Duncan Lindeberg

Teaterlokalen och baren
Anna Apelgren, Charlotta Fagerlund, Silva Forslund,
Thomas Forslund, Eva Hermina, Janne Lindeberg
Lars Naucler, Barbro Staf

Foaje och garderob
Yvonne Elhage, Erik Larsson

Foto
Håkan Blumenthal

Det är de som inte syns som är de verkliga stjärnorna i revygänget bakom Wallentuna Salonger. De riggar och sköter tekniken, de snickrar och målar, de bär och kånkar.
- Se upp för revyhopporna, säger scenchefen Marika Karlsson bestämt. När de kommer bakom scenen går allt på tok. 

Scenchef Marika Karlsson.

Ingen förstår hur mycket jobb det är att sätta upp en revy. Och så ska det vara. Varför ska publiken behöva tänka på månader av slit och släp, svett och tårar. Publiken ska njuta frukterna av alltihop och bara ha trevligt.

Det kan ändå vara på sin plats att ge de osynliga en eloge. Vad vore sånger och sketcher utan kulisser, ljud och ljus? Ingenting förstås. Å andra sidan vore ljud, ljus och kulisser ganska tråkigt utan revyhoppor (av båda könen) också. 
Så vi samverkar. 

Gittan III - en kossa!

- Vad ska ni ha i år, frågade snickaren Kaj Karlsson, när han kom till teatern någon gång i december. En dörr med karm och gångjärn, en kossa, en bastu och - en finlandsbåt! Jasså. Ska ni inte ha något mer…?
Vallentuna Byggvaror har kört skytteltrafik till teatern med plyfaskivor, brädor, reglar, spik och magnetlås. Kaj har snickrat och snickrat. Ingen begriper hur han lyckas med allt. Och inte har han varit frisk heller, stackarn. Förkylningarna har stått på kö i revygänget. Kossan - Gittan III - kom vi på, att vi skulle ha för bara någon vecka sedan. Benen blev kanhända lite korta - hon ser mer ut som en tax i vissa lägen - men kul är hon. Rent av obetalbar!

Krister Uddén (ljud) och Marin Jost (ljus).

Tack Martin och Krister! 

Martin Jost har hängt och satt vårt ljus med den äran. För vilken gång i ordningen är svårt att veta. Han pendlar med Roslagsbanan (i den mån den går) från Åkersberga varenda dag. Det är tufft. När det drar ihop sig till föreställning sover han över hos någon vars soffa råkar vara ledig. Vilken hjälte egentligen. Bara för att få lysa på oss. En kram ska han ha, karln…
Ljudet har alltid varit vår akilleshäl. Krister Uddén, med djupa rötter hos Össebyamatörerna, rattar det i år. Han är en stjärna. Helt klart. Krister debuterade för övrigt redan som fyraåring i revyn "Vårdagsjämmer i Össetuna" 1981. Monica Antonsson fanns med på scenen liksom mamma och pappa Inger och Åke Uddén.

Marika och hennes gäng

Scenchefen Marika Karlsson är vår klippa och har så varit sedan Hedenhös. Hon har sitt gäng bakom scenen. De fungerar som en klocka. Varenda pryl finns på plats där den ska och i rätt tid. Om någon är värd Lions kulturpris, så är det hon. (Det var ett tips, grabbar!)
Marika är konduktör på Roslagsbanan (om den går) till vardags. När det drar ihop sig till revy i Vallentuna får cheferna böja sig för, att hon tänker skräddarsy sina pass, så att de passar föreställningarna. Så är det bara. De böjer sig - och går på revy. Inga skrattar så hjärtligt på första parkett som just de. 

Tillsammans med dessa fyra klippor jobbar en rad härliga revyarbetare med att sy, snickra, måla, bära stolar och bord, köpa tilltugg till baren, sopa golv och stå i garderoben - en extra ros till Yvonne Elhage. I det här skedet - en vecka före premiär - tillkommer dessutom ett gäng som ska hålla ordning i salongen och göra allt runtomkring. Dessvärre finns de inte tillgängliga för en bild. En eloge ska de emellertid ha eller ännu hellre - en rungande applåd. Det är de verkligen värda!

Duncan ser till att ridån går när den ska.

Maria, Lars och Yvonne.