huvudsidan
Läs om:
år 2001
Rena snurren
Årets revy är Rena
Snurren. För så är det ju i Vallentuna. Antingen blir
man yr i huvudet av alla rondeller eller så får man
kotförskjutningar av guppen. Chiropraktorerna är de
enda som jublar. På toppen av allt hörs hysteriska
skrik från köerna i Röda korsningen - eller
bomkorsningen som damerna i Röda Korset säger.
Personligen förstår jag inte varför. Vem skulle
förväxla dem? I alla händelser vill stadsarkitekten
och politikerna bygga en rondell under järnvägsspåren
för att komma till rätta med problemen. Men det är
tomt i portmonnän, så räkna inte med någon lösning
de närmaste tio åren.
Idel ädel adel
| Vi
har en katt bland hermelinerna. Eller snarare en
hermelin bland kattorna. Johan Armfelt, som vi
värvade från Ölandsrevyn förra året,
återfinns i adelskalendern. Vi hade det på
känn och nu vet vi. Han är greve, karln! - En storpipig hårdost med mild smak och lång hållbarhet, står det i uppslagsboken. Fast det gäller osten. Grevé. Om grevar står det, att riddarhuset efter reduktionen 1680 bara har ett 50-tal adliga ätter. Och våran Johan är huvudman för den Armfeltska. Det har föranlett oss att, var och en, inventera våra rötter. Resultaten varierar från Yvonne som är oäkting efter Erik XIV till Carin som är dotter av Adak-Ulla, en kvinna som kunde skrapa medarna rena från is, pinka och äta smörgås på samma gång. Släktforskning, det är kul det! |
 |
Hemkänsla och rötter
Av detta kan vi lära, att rötter är viktigt. Och är
det något som skapar rötter - hemkänsla och
samhörighet - så är det lokalrevyn. Vår uppgift är
att roa och underhålla men också att vara språkrör
för folkligt missnöje. Blir makthavarna för
självsvåldiga, så ska de helt enkelt ha på nöten.
Det är smällar de får ta. Det ingår i rollen.
Vilka frågor är för närvarande aktuella i Vallentuna?
Trädgårdskvarteren förstås. Folkopinionen fick ett
slag i ansiktet, när husen jämnades med marken.
Tusentals Vallentunabor tappade i ett enda slag sin tro
på politikerna. Det så kallade politikerföraktet beror
ingalunda på massmedia. Det klarar de så bra av att
ordna själva, politikerna.
Privatiseringshysterin har slagit rot i Vallentuna under
honnörsordet "valfrihet". Frågan är vad det
finns att välja på? Privat eller privat?
Politiskt bullbak
Besparingarna inom skola och barnomsorg liknar ren och
skär nedrustning. Frågan är, om inte Lage Holmbom och
andra potentater, borde dra sig tillbaka och baka bullar
på heltid.
Bostadspolitiken är rena skämtet. Den som inte är
miljonär gör bäst i att satsa på ett tält. Snart är
vi lika trångbodda här, som de är i Ryssland. Där
får folk hålla till godo med kommunala duschar och
allmänna toaletter i flera år, innan de får något
eget. Jag undrar just vad Gittan skulle säga, om vi
allihop sprang upp till henne i kommunalhuset för att
få gå på toa.
- Det råder skriande brist på små och billiga
lägenheter för ungdomar och ensamstående, om ni inte
visste det, fullmäktigeledamöter! Alla kan inte
spränga bankboxen på Tuna torg för att få ihop till
en insats.
Lokalt lyxhotell
Det är dessutom vara fullbelagt på Sporthotellet. Inte
av hitresta gäster utan av sociala förturer som saknar
bostad. Vem hade anat att det skulle bli så? Socialen
betalar.
Dessutom har vi en våldtäktsman som springer lös. Han
är färglös fast färgad, men det får man inte säga.
Räkna alltså med att varje signalement framöver
inkluderar den osynliga texten "gärningsman av
valfri färg". Ladda med brödkavel, knogjärn och
peppar!
Jag vet inte om Väsbygårdens gamlingar fortfarande
rymmer då och då. Så länge jag var lokalreporter,
rymde de stup i kvarten. Revyns pensio-gäng är
ständigt på rymmen. Men rondellerna ställer till
besvär.
Monica Antonsson