huvudsidan
Tillbaks till
Tjernobylsidan
Novozybkov
Novozybkov ligger i Brjansk län i sydvästra Ryssland, där landet möter såväl Vitryssland som Ukraina. Staden grundades 1701 av folk som för sin religions skull var på flykt undan tsaren. De var omvittnat duktiga köpmän, många av judisk härkomst, som fick staden att blomstra. Nazisterna gjorde processen kort med judarna i Novozybkov under andra världskriget. På bara en natt mördades 400 familjer. Mot alla odds började staden blomstra igen efter krigsslutet och vid tiden för olyckan i Tjernobyl fanns såväl konstskola som musikhögskola och idrottsgymnasium samt hela 14 bibliotek.
Radioaktiv stad
Det råkade regna i Novozybkov, när vindarna förde hit det radioaktiva molnet från Tjernobyl 20 mil söderut den 26 april 1986. Sedan dess är staden radioaktiv. Novozybkov borde naturligtvis ha evakuerats, men det finns ingenstans att ta de 45 000 Novozybkovborna varav 12 000 är barn. Bara fyra direkt livsfarligt radioaktiva byar utanför stan är utrymda. Fabrikerna fick slå igen. Ingen vill köpa deras varor. Och då folk inte får någon lön, betalar ingen skatt, så hela staden är bakrutt.
Likvidatörer kallas de män som mot sin vilja tvingades "likvidera" olyckans följder i Tjernobyl. Omkring 85 av de överlevande likvidatörerna bor i Novozybkov. De hämtades av militären i sina hem om nätterna, fick veta att de var inkallade till tjänstgöring och befann sig plötsligt i Tjernobyl vars olycka de inte ens hade hört talas om.
Förlorade hälsan
Olyckan hölls nämligen hemlig. I maj 1986 slog skolläraren i Novozybkov larm om att gräset var radioaktivt. Det hade han upptäckt av en slump. Det är fel på er dosimeter, konstaterade Kreml i Moskva och så var det bra med den saken. I augusti kom de höga politikerna och vetenskapsmännen dit med sina mätinstrument. De sa att allt var i sin ordning men hade med sig egen mat. Novozybkovborna blev rasande, men vad skulle de göra? I dag får de 50 rubel var i månaden för att bo kvar och inte klaga.
Likvidatörerna från Novozybkov handplockades för att de var exempelvis traktorförare och grävmaskinister. De fick de allra farligaste uppdragen. Bland annat skickades de upp på taket till reaktor 3 för att skyffla ner radioaktiva reaktordelar i den havererade reaktor 4. Strålningen var så hög, att var och en bara fick jobba där en minut per dag.
Totalt sanerades Tjernobyl av omkring 800 000 likvidatörer. Alla fick sin hälsa förstörd. Cirka 350 000 var unga värnpliktiga grabbar. Många var experter som, med livet som insats, valde att göra en insats för sitt land. Lycksökare hittade också hit. De utförde de allra värsta uppdragen mot löften om sexdubbel lön och datja. Några sommarstugor blev det aldrig. Det är inte ens säkert att någon av dem överlevde.
Omvärlden blundar
I dag är likvidatörerna spridda över hela det forna Sovjetunionen. De har gått samman i "Chernobyl Union", en slags fackförening som tillvaratar deras rättigheter. Men ingen vet exakt var de finns och ingen forskar om deras hälsa. Många är invalider utan möjlighet att försörja sina familjer. Deras barn föds med skador och sjukdomar. Dessutom äter de radioaktiv mat och dricker radioaktiv mjölk. Den jord de har att odla i och låta korna beta på är radioaktiv. Närmare 10 miljoner människor bor på radioaktiv mark i de tre länderna. Bara i Vitryssland beräknas 80 procent av befolkningen - 8 miljoner människor - vara radioaktiv.
Det finns metoder att åtminstone reducera förekomsten av cesium-137 i mat och mjölk. De forskare som sysslar med det arresteras eller hålls tillbaka. Inte minst av Västvärlden. Den vill inget veta. Framför allt vill den inte ha någon debatt. Märkligt nog pågår inte ens någon forskning om hur jorden ska kunna saneras från radioaktivitet. Inte heller forskas det om hur reaktorerna ska kunna förbättras. I Sverige är det till och med förbjudet.
Monica Antonsson